Till Dubrovnik åker man när man vill bli kär, fick jag höra, och nu efter min resa dit kan jag bara hålla med. Risken finns dock att man blir mer kär i staden än i sitt eventuella resesällskap… 😉
Dubrovniks gamla stad, som är uppförd i barockstil, ryms bakom de medeltida stadsmurarna och är väldigt vacker. Dubrovnik var länge en blomstrande handelsstad och murarna uppfördes för att skydda bosättningen från angrepp. För att få en första överblick över staden valde vi att börja med en rundvandring på stadsmuren. Utsikten över det turkosblå adriatiska havet och de trånga gränderna i staden nedanför var betagande. Väl nere i Stari Grad igen valde vi att utforska de mysiga gränderna och njöt av den pittoreska inramningen. Här kan man lätt gå vilse – och man gör det med glädje. Hela gamla staden består av gågator, så här slipper man trängas med bilar. På huvudgatan Placa, som belagts med vit marmor, slog vi oss ned för att njuta av en kaffe i solen och folkvimlet.
Dubrovniks moderna historia präglas dessvärre av konflikter. Fortfarande ser man spår efter de granater som slog ned i staden när den belägrades under Jugoslavienkriget. För att få en inblick i denna del av stadens historia bestämde vi oss för att besöka War Photo Limited. Där ställer tio krigsfotografer ut sina bilder från kriget. Fotografierna var oerhört starka men gav oss en ökad förståelse för vad staden och dess invånare varit med om.
Dagen därpå kände vi att det var dags att ta en paus från myllret i Stari Grad och tog en färja över till den bilfria ön Kolocep alldeles utanför Dubrovnik. Här tog vi först en promenad i den starkt pinjedoftande skogen, förbi kyrkor, getter och ruiner och andades in lugnet. Därefter passade vi på att snorkla i det klara vattnet och tillbringade resten av dagen liggandes på stranden innan det var dags att ta färjan tillbaka till Dubrovnik. Under vår vecka återvände vi varje dag till de gamla stadsdelarna i Dubrovnik.
